Bridgeregler

Är du intresserad av hur man spelar bridge så har du kommit rätt. Bridge är inte helt lätt att lära sig. Det tar ganska lång tid att förstå alla regler och det är heller inte helt lätt att begripa exakt hur spelet fungerar. Det bästa sättet att lära sig är att, med regelboken i högsta hugg, sätta sig med sina vänner och spela några provomgångar med hjälp av regelboken. Vi ska försöka att ge lite klarhet i hur det spelas.

Det första du behöver för att spela bridge är fyra spelsugna personer en kortlek med 52 kort utan jokrar. Helst ska man ha två kortlekar men det är inte livsnödvändigt. Det kan också vara bra att ha fyra stycken budlådor, penna och protokoll och ett bord att spela på.

När man har materialet klart så är det dags att dela in spelarna i par. Paren sitter mitt emot varandra vid bordet och man har med fördel alltså ett fyrkantigt bord men det går alltid att lösa även om man har ett runt eller avlångt bord. Innan giv så blandas korten noga och delas sedan ut med 13 kort per spelare. Spelarna sorterar med fördel korten efter färg och valör. Därefter börjar budgivningen.

Budgivningen har som syfte att fastställa trumffärgen och hur många stick den spelförande sidan ska ha. Varje bud innehåller ett siffervärde mellan 1 och 7 och en de fyra färgerna eller sang. Sang är utan trumf. Det förkortas ofta NT från engelskans No Trumph. Färgerna är rangordnade i bridge och klöver är svagast, därefter kommer ruter, hjärter spader och slutligen sang som högst. Buden ska alltså innehålla en siffra och en färg. Det lägsta budet är 1 klöver och det högsta är 7 sang. Det finns med andra ord totalt 35 bud i Bridge och du ser dem i sin helhet nedan.

Bridge-bud

Budets siffervärde adderas med 6 för att berätta hur många stick den bjudande med partnern ska ta. Om budet som läggs är till exempel 2NT så ska alltså paret i fråga ta 8 stick utan trumf. Budens innebörd får paret själv bestämma så länge man förklarar dem för motståndarna. Vanligast är de så kallade naturliga buden där spelaren har den färg som denne bjuder på. Ett enkelt sätt att värdera sin hand är att räkna enligt Culbertsons system vilket går ut på att räkna honnörspoäng. Varje ess på handen räknas som fyra poäng, varje kung som tre och varje dam som två och varje knekt som ett poäng. Man brukar kunna säga att en hans ska innehålla minst 12 poäng för att det ska vara värt att öppna budgivningen. Det är dock ingen regel utan bara ett riktmärke. Om man till exempel har en hand med bara ruter så kommer handen enligt denna poängräkning endast innehålla 10 poäng men man kommer att kunna ta alla stick med klöver som trumf.

Dealern inleder budgivningen med att antingen lägga ett bud eller passa. Därefter fortsätter budgivningen medsols. Budgivningen pågår tills tre spelare i rad har passat. Det enda undantaget till den regeln är ifall den första spelaren börjar med att passa och de nästkommande två också passar då får den fjärde, och sista, spelaren ändå möjlighet att buda. Varje bud måste vara högre än det senast lagda budet. Nästa bud måste alltså antingen ha ett högre siffervärde som föregående bud, ha samma siffervärde men högre färg, eller både ett högre siffervärde och en högre färg.

Vi har de 35 olika buden enligt bilden ovan. Utöver dessa finns det två speciella bud att ta till under budgivningen. Dessa är dubbelt och redubbelt. Om det senaste budet kommer från en motståndare, alltså inte den andra spelaren i paret, så kan spelaren komma med budet dubbelt. Det innebär att den försvarande sidan får fler poäng om spelföraren inte tar tillräckligt många stick. Däremot får då spelföraren fler poäng om denne går och tar hem rätt antal stick.

Redubbelt kan bjudas om det föregående budet är dubbelt och kommer från en motspelare. Redubbelt ökar alltså insatserna avsevärt. Meningen är att den spelare som tror att motståndarna kommer att ta för få stick från vad de sagt ska kunna öka insatsen för både sin egen sida och för spelföraren. Redubbelt gör att spelföraren, eller dess partner, ska kunna öka insatsen ytterligare om de är säkra på sin sak.

När budgivningen fått 3 pass på raken så blir det senaste budet det slutbud som gäller för spelomgången. Spelföraren blir den som bjöd den färgen först i det par som vann budgivningen.

När budgivningen nu är över är det dags att börja själva utspelet. Den motspelare som sitter till vänster om spelföraren börjar med att spela ut valfritt kort. När detta är gjort lägger spelförarens partner upp sina kort på bordet framför sig. Dessa ska ligga i fyra högar där varje hög representerar en färg. Korten ligger uppvända så att alla kan se dem. Har man trumffärgerna ska dessa ligga längst till höger. Från och med att denna spelare, som kallas träkarlen, har lagt upp sina kort är denne förbjuden att göra något annat än vad spelföraren säger åt dem att göra. Ett undantag är att träkarlen har rätt att fråga spelföraren om spelförare inte kan bekänna färg, om spelföraren trumfar, eller om spelföraren sakar ett kort i en annan färg än den som spelats i det aktuella sticket. I mångt och mycket har alltså spelföraren full kontroll över sina och partnerns (träkarlens) kort. Motståndarna spelar dock sina egna händer som vanligt.

Totalt spelas det 13 stick och vinnaren av ett stick öppnar nästa omgång. Om man kan är det tvång att följa färg. Om någon av spelarna har slut på den färg som spelas så får spelaren saka ett valfritt kort, eller trumfa, om det finns någon trumffärg. Om flera spelare trumfar så vinner den spelare som lagt högst trumf sticket. Om den spelförande sidan tar så många stick som budgivningen bestämde, eller flera så får den spelförande sidan poäng enligt en speciell tabell. Tar den spelförande sidan färre stick än vad de åtagit sig att göra får motståndarna poäng enligt en liknande tabell.